Heddiiis.blogg.se

Jag hade sett Kiwi på en annons för ungefär 1 år sen. Det var långt innan vi ens började tänka på en ponny, innan vi ens började tänka på en till häst. Jag såg i alla fall Kiwi och tyckte hon var underbar, jag föreställde mig namnet med mitt namn och hur det skulle passa "Hedda Aspheim och Kiwi Querida". Jag visade henne för mamma och hon sa bara "jaja jättefin".

I November låg hon ute på annons igen. Hon hade inte de allra bästa resultaten, hon hade fått nån liten placering här och där men hon var ingen FEI ponny som gått SM sen den var 5 år. Men Kiwi var fin på sitt sätt, hon var speciell helt enkelt. Jag mailade Carolina och frågade om vi fick komma och provrida. Hon svarade att jag skulle ringa och boka tid. Ungefär 2 veckor senare ringde mamma till Carolina när vi satt i bilen på väg hem från en annan provridning. Carolina sa att hon redan hade en besiktningstid för henne på tisdagen veckan efter. Jag blev sjukt ledsen då jag visste hur fin hon var. Lite senare på kvällen ringde Carolina och sa "Jag har ångrat mig, alla som vill provrida ska få göra det"

Den 21 november åkte vi för att provrida henne, det var typ klockan 9 på kvällen och det va kolsvart. Jag hade kemiprov dagen efter och jag satt och pluggade i bilen med ficklampan från mobilen.

Hon var så sjukt fin när jag red. Jag satt och gjorde hur fina skänkelvikningar som helst, enkla byten och förvänd galopp. Hade nästan aldrig ridit en så lydig ponny förut.

Det var 2 andra familjer som ville ha henne, 1 som inte ville betala fullt pris, 1 som var 14 och hade en yngre syster, och jag som var 14 med en yngre bror. Carolina bestämde sig för att vi skulle få henne.

Den 27 November besiktigades hon, hon gick igenom utan anmärkningar och vi tog hem henne samma dag.

I början var hon ett rent helvete, hon kastade av mig var och varannan dag och vi fick longera innan varje ridpass, hon var vissa dagar seg som en ko och ville inte röra sig framåt alls... Vi tog hjälp av massa olika tränare. Anna Dufva hjälpte mig MASSOR med både bjudningen och hennes utbrott då hon drog iväg och bockade. Tränade bara för Anna 2 gånger men det har hjälp mig massor. Malin Isaksson har också hjälpt mig massor då hon verkligen förstår hur Kiwi funkar. Tränar just nu för henne så ofta jag kan. Sara Rubin som är våran lagtränare har varit en bra tränare för Kiwi, går hon inte fram vill Sara direkt ha en reaktion av spöt och inte att man bara sitter och nöter med skänkeln som det lätt blir med en häst med dålig bjudning. Jag tränar just nu för Sara ungefär var tredje vecka.

Under 6 månader har jag och Kiwi gjort världens utveckling. Från att jag har smakat grus flera gånger i veckan och har ridit mig genomsvettig i -20 bara för att hästen inte går fram till att åka ut på tävlingar och komma hem med vinster och placeringar och att hästen aldrig mera bockar och jag knappt behöver varken spö eller sporrar. Det på 6 månader tycker jag är sjukt bra! Innan jag köpte Kiwi vågade jag hoppa max 70! Kiwi har inte hoppat mycket innan heller. Nu hoppar vi helst plötsligt 1 meter tillsammans. Jag och Kiwi har blivit allra bästa vänner på 6 månader, när hon ser mig i hagen kommer hon gående, hon och jag har blivit ett team, så fort hon satts igång igen efter vilan ska vi ut på banorna och spöa alla FEI ponnys, vi ska chocka domarna och vi ska bara vara bäst. Vi hade 4 år på oss, 6 månader av de åren har redan gått. Tiden går fort och på den tid vi har kvar ska vi bara ha så roligt vi bara kan!